3:2 pulldown är en teknik som används inom videoproduktion och -redigering för att anpassa filmens bildfrekvens till den standardiserade videofrekvensen för tv-apparater. Denna teknik är särskilt relevant när man konverterar film, som traditionellt har spelats in med en bildhastighet på 24 bilder per sekund (fps), till videoformat som använder 30 bilder per sekund (fps). För att förstå 3:2 pulldown och dess betydelse är det viktigt att först förstå skillnaderna mellan dessa bildfrekvenser och varför konvertering är nödvändig.
Film- och videobildfrekvens
Film spelas vanligtvis in vid 24 fps, vilket är den standardiserade bildfrekvensen för filmproduktion. Detta ger filmen en viss ”känsla” som är allmänt förknippad med biograffilm, eftersom den lägre bildfrekvensen kan skapa en mer mjuk och cinematiskt estetisk upplevelse.
Å andra sidan har standarden för video, särskilt i NTSC-formatet som används i Nordamerika och Japan, traditionellt varit 30 fps (egentligen 29,97 fps för att vara exakt). Denna högre bildfrekvens används för att minska flimrande och för att säkerställa jämn uppspelning på tv-skärmar.
Behovet av 3:2 Pulldown
När film överförs till video, till exempel för tv-sändningar eller DVD-produktion, uppstår ett problem på grund av skillnaden i bildfrekvens. Eftersom 24 fps inte delas jämnt in i 30 fps, måste en metod användas för att tilldela de 24 filmramarna till de 30 video-bildrutorna på ett sätt som bevarar filmens ursprungliga bildhastighet och känsla.
Här kommer 3:2 pulldown-tekniken in. Genom att tillämpa 3:2 pulldown kan filmens 24 fps effektivt konverteras till 30 fps video, vilket möjliggör smidig uppspelning på tv-skärmar och andra videoplattformar utan att förändra den ursprungliga filmens tempo eller estetiska egenskaper.
Hur 3:2 Pulldown Fungerar
Namnet ”3:2 pulldown” kommer från det mönster som används för att distribuera filmramarna över videobildrutorna. För att uppnå detta konverteras varje sekvens av fyra filmrutor (A, B, C, D) till fem videobildrutor på följande sätt:
- Bildruta A dupliceras för att skapa tre videobildrutor (A1, A2, A3).
- Bildruta B dupliceras för att skapa två videobildrutor (B1, B2).
- Bildruta C dupliceras för att skapa tre videobildrutor (C1, C2, C3).
- Bildruta D dupliceras för att skapa två videobildrutor (D1, D2).
Detta 3:2 mönster resulterar i totalt tio bildrutor över två filmrutor, vilket motsvarar 30 fps (eller 29,97 fps) när det upprepas över hela filmen.
Interlace och 3:2 Pulldown
Det är också viktigt att förstå hur 3:2 pulldown relaterar till interlace-videoformat, som traditionellt har använts i tv-sändningar. Interlace innebär att varje bildruta är uppdelad i två halvor eller ”fält” — ett med udda linjer och ett med jämna linjer. Vid användning av 3:2 pulldown, resulterar mönstret i en växling mellan två fält (som tillsammans bildar en bildruta) och tre fält (som bildar en och en halv bildruta).
Denna interlace-effekt är varför 3:2 pulldown ibland kan resultera i en ”judder”-effekt, eller ryckighet i rörelse, eftersom vissa filmrutor visas längre än andra. Denna judder kan vara märkbar under snabba rörelser eller panoreringar i filmen.
Tillämpningar och Användning av 3:2 Pulldown
3:2 pulldown är en vanlig teknik inom överföring av film till video och har varit en hörnsten inom videoindustrin i många år. Den används när film överförs till olika videoformat, inklusive tv-sändningar, DVD, och digitala videofiler.
Det är också en viktig teknik att förstå för alla som arbetar med videoredigering och postproduktion. När man hanterar källmaterial som filmats vid 24 fps och vill integrera detta i videoprojekt som körs vid 30 fps, är kunskapen om 3:2 pulldown avgörande för att säkerställa att det slutliga materialet visas korrekt och utan oönskade artefakter.
Alternativ till 3:2 Pulldown
Medan 3:2 pulldown fortfarande används, har utvecklingen inom teknik och digital videoformat lett till alternativa metoder för att hantera skillnaden i bildfrekvenser. En sådan metod är att använda ”reverse telecine” för att ta bort pulldown och återställa film till sin ursprungliga 24 fps, vilket kan vara fördelaktigt vid digital redigering där man vill bevara filmens ursprungliga bildfrekvens.
Dessutom används i digital filmproduktion och distribution ofta högre bildfrekvenser eller progressiv skanning (där varje bildruta ritas helt utan interlace), vilket gör att problemet med pulldown blir mindre relevant i vissa sammanhang.